Yttrande över Björn Fries förslag om sprututbyte, juni 2003

Socialstyrelsens  rapport från den 19 januari 2001 med anledning av socialutskottets betänkande 1999/2000:SoU10 påminner om bakgrunden till sprututbytesprogrammen, nämligen den rekommendation från WHO 1986 till medlemsländerna om att inför en förväntad HIV-epidemi bland injektionsmissbrukare etablera verksamheter för sprututbyte. 

Vi kan konstatera att Björn Fries förslag i stort överensstämmer med den narkotikapolitiska kommittén som i sitt slutbetänkande föreslog att i nuläget inte ta avstånd från all sprututbytesverksamhet. I ett remissyttrande från medlemmar i Miljöpartiets narkotikapolitiska nätverk instämde vi i Narkotikakommissionens uppfattning på detta område liksom i Socialstyrelsens synpunkter att överlämnandet av sprutor måste förenas med en skyldighet att så långt möjligt motivera patienten till vård och behandling. Vi tillade även att utbytet eventuellt måste villkoras med kontakt med socialtjänsten.

Att det inte är statistiskt säkerställt att sprututbytesprogrammen i Malmö och Lund har bidragit till att minska HIV-spridningen, även om de med hänvisning till internationella erfarenheter enligt Björn Fries kan antas ha bidragit till detta, är en osäkerhetsfaktor när det gäller den medicinska effekten av programmen. Det faktum att bl a vaccination ges mot hepatit samt att utbytesprogrammen ger möjlighet att spåra hiv-spridningen, är tillsammans med övriga preventiva åtgärder dock enligt Björn F tillräckligt för att smittskyddsaspekterna skall motivera ett fortsatt sprututbytesprogram. Mot detta har vi för närvarande inget att invända.

När det gäller Björn Fries huvuduppdrag att sätta sprututbytesverksamheten i det större narkotikapolitiska sammanhang som Socialstyrelsen ansett vara avgörande för bedömningen av om verksamheten bör fortsätta, så påpekas bl a att vägen ut ur ett narkotikamissbruk kan vara lång samt att regeringens handlingsplan innebär att den enskilde skall kunna erbjudas omvårdande insatser som t ex sjukvård och sociala stödinsatser utan att sådana insatser alltid kopplas till ett krav på omedelbar eller långvarig drogfrihet.

Sammantaget delar vi Socialstyrelsens syn på sprututbytesprogrammet som ett första steg i en humanitär insats som ett komplement till behandlings- eller rehabiliteringsperspektivet. Socialstyrelsen finner heller inga belägg för att verksamheten skulle kunna innebära skada för enskild. Man menar dock att om t ex dokumentationen om patienterna kan förbättras och utvecklas, ges ökade möjligheter att utveckla verksamheten i sin helhet och bevaka patientperspektivet.
 

      
      2
MEDLEMMAR I MILJÖPARTIET DE   REMISSYTTRANDE 
GRÖNAS NARKOTIKAPOLITISKA NÄTVERK     2003-06-15

Vi vill också lyfta fram det faktum som Björn Fries nämner, nämligen att personalen i utbytesprogrammen har regelbunden kontakt med en majoritet av de tunga missbrukare som annars kanske har liten eller ingen kontakt alls med socialtjänst eller narkomanvård. 

Björn Fries påpekar även att det, för att motivationen till vård och behandling skall leda till drogfrihet, krävs att bl a hälso- och sjukvården måste kunna tillhandahålla avgiftnings- liksom behandlingsplatser för dem som motiveras genom sprututbytet. Vi skulle vilja se detta som ett krav kopplat till framtida utbytesverksamhet.

Vi vill också understryka att kraven på dokumentation måste skärpas och instämmer i kravet på fortlöpande utvärdering och kvalitetssäkring av programmen.

Med hänvisning till ovanstående anser vi att sprututbytesverksamheterna bör upphöra som försök och att möjlighet till utbyte av sprutor istället blir en reguljär verksamhet, där varje enskilt fall får bedömas utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet enligt vissa villkor. 

Några av dessa villkor har Björn Fries nämnt, nämligen ett grundläggande krav på en enighet bland de myndigheter – hälso-, och sjukvård, beroendevård, socialtjänst – som har att stå för kontakterna med verksamheten samt att sjukvårdshuvudmannen och berörda kommuner gemensamt hos Socialtjänsten bör ansöka om att få inrätta sprututbyte.

Vi menar också att det är oerhört viktigt att sprututbytesprogrammen aldrig får ses som en lösning på missbruksproblematiken inom de grupper som programmen riktar sig till. Skadereduktion i form av sprututbyte får med andra ord aldrig bli en ersättning för de kompletterande åtgärder som är nödvändiga för att den enskilde skall kunna avbryta sitt missbruk.

Slutligen menar vi att om det finns välgrundade skäl att anta eller kan beläggas att sprututbytesprogrammen bidrar till nyrekrytering, ökad smittspridning, ökat antal narkotikarelaterade dödsfall eller ökad narkotikarelaterad dödlighet på de orter där utbytesprogammen finns, det måste finnas en beredskap för att dessa kan avbrytas med omedelbar verkan. 

MEDLEMMAR I MILJÖPARTIET DE GRÖNAS NARKOTIKAPOLITSKA NÄTVERK

Elisabeth Holmstrand Gustafsson 
Jessica Lundgren
Peter Lundvall
Karolina Hagegård
Ola Backlund
Jonas Eklund
Tonny Molander
Christina Larsson