|
Här, mitt i barnens stadsnära ”trollskog”, bl a skolskog för Jakobsbergsskolan, vill Statens Institutionsstyrelse och Kristinehamns kommunfullmäktige förlägga ett högriskbevakat ungdomshem. Miljöpartiet de Gröna i Kristinehamn har i likhet med bl a Sällskapet för Naturskydd och många sakägare överklagat placeringen. Miljöpartiet har dessutom överklagat KF:s beslut p g a problem med jävsfrågan. 1(3) ELISABETH HOLMSTRAND GUSTAFSSON YTTRANDE Värmlands Säby Gård 681 92 KRISTINEHAMN 2007-10-15 Tel bostad: 0551 – 101 66 Tel arbete 054 – 700 24 14 E-post: elisabeth.gustafsson@mp.se Länsstyrelsen Värmland 651 86 KARLSTAD
Detaljplan för Sunneberg i Kristinehamn kommun, Kristinehamns kommun yttrande till Länsstyrelsen, DNR 403–9371-2007______________________ I en underrättelse från Länsstyrelsen Värmland, daterad 2007-09-19, har jag givits tillfälle att senast den 11 oktober 2007 yttra mig över Kristinehamns kommuns yttrande ’Sunneberg – yttrande till Länsstyrelsen’ och vad som där anfört mot de överklaganden som kommit in angående ärende nr 1 i Kristinehamns kommunfullmäktige 2007-04-26, Ks § 75 om detaljplan för Sunneberg. I telefonsamtal med Göran Wirdéus har jag därefter beviljats respit till dags dato den 15 oktober 2007. Jag lämnar härmed följande synpunkter.
I det av KS godkända förslaget till
yttrande, KS § 154, Dnr 05:133, står under rubriken ”Kommunledningen felaktigt
tillämpat kommunallagens regler om jäv” följande: ”De
kommentarer om jäv i övrigt är formulerat mot bakgrund av att traditionen i
Kristinehamns kommunfullmäktige under de senaste tio åren varit att hellre
anmäla jäv en gång för mycket än för lite mot bakgrund av en rädsla att inte
rubba förtroendet av opartiskhet i samband med förtroendeuppdraget.” Jag utgår från att man med ”De kommentarer om jäv i övrigt” syftar på det anförande kanslichef BoWennström inledde kommunfullmäktigeärendet med från podiet, då han åter, liksom i brevet till gruppledarna etc, redogjorde för skrivningar i samt läste direkt ur kap 6 i kommunallagen, som gäller Styrelsen och övriga nämnder (allt detta finns inspelat på DVD, vilken bl a finns att låna på Kristinehamns kommunbibliotek, på Kristinehamns kommuns hemsida http://www.kristinehamn.se/film/2007/april/01.wmv samt på Kristinehamns närradio, som spelar in och direktsänder alla kommmunfullmäktigesammanträden).
2(3) ELISABETH HOLMSTRAND GUSTAFSSON SYNPUNKTER Värmlands Säby Gård 681 92 KRISTINEHAMN 2007-10-15 Tel bostad: 0551 – 101 66 Tel arbete 054 – 700 24 14 E-post: elisabeth.gustafsson@mp.se
Det Bo Wennström sade från podiet, var bl a, efter att ha talat om utskicket till gruppledare osv, i stort sett som följer (exakt ordalydelse går alltså att kontrollera genom ovan angivna källor):
”Det
är ju med hänvisning till kommunallagens jävsregler i sjätte kapitlet, och jag
citerar där, det står så här: En förtroendevald som är jävig i ett ärende får
inte delta eller närvara vid handläggningen av ett ärende och den som känner
till en omständighet som kan antas utgöra jäv mot honom, skall självmant ge sig
till känna, och så finns det då ett antal själva punkter då som gäller vad jäv
är för nånting, om det angår honom själv eller om det är någon släkting eller om
man har hjälpt en organisation eller grupp, har varit ställföreträdare då för
den som frågan angår, eller att man har fört talan som ombud eller det här då,
delikatessjävet, man säger om det i övrigt finns någon omständighet som är ägnad
att rubba förtroendet till hans eller hennes opartiskhet i ärendet.” På denna uppläsning av valda delar ur kap 6, §§ 24 o 25, följde sedan denna uppmaning: ”Är
det några nu av er här nu som är jäviga enligt kommunallagen här, då är det
väldigt väldigt bra om dom anmäler att dom inte vill delta i det här ärendet
[…]” Detta med ”om man har hjälpt en organisation eller grupp” har Bo Wennström uppenbarligen själv stoppat in. Det förefaller dock inte helt långsökt att förmoda att det handlade om att om möjligt förhindra någon som ev tänkt sig företräda Nätverket Bevara Sunneberg från att äntra talarstolen och istället få denne / denna att lämna salen. Att det hela skulle vara formulerat mot bakgrund av en tradition i Kristinehamns fullmäktige under de senaste tio åren, kan enligt min mening knappast försvara ovanstående. Kristinehamns kommun har ingen kommunjurist, utan kanslichefen 3 ELISABETH HOLMSTRAND GUSTAFSSON SYNPUNKTER Värmlands Säby Gård 681 92 KRISTINEHAMN 2007-10-15 Tel bostad: 0551 – 101 66 Tel arbete 054 – 700 24 14 E-post: elisabeth.gustafsson@mp.se
har istället, enligt den information jag har fått, genomgått en 40 p utbildning i juridik för att kunna fungera som kommunjurist. Vid behov lånar kommunen in kompetens från Karlstad. Med hänsyn till att kanslichefen därmed borde vara inläst på vad som gäller för kommunfullmäktige resp för kommunstyrelsen och andra nämnder när det gäller jävsfrågan, kan jag inte betrakta förfarandet att dels skriftligen hänvisa till jävsreglerna i kap 6 i kommunallagen istället för kap 5, dels ifrån podiet åter hänvisa till samt redogöra för skrivningar ur kapitel 6, tillika detta om organisation eller grupp, som något annat än ett vilseledande eller möjligen otillbörlig påverkan på kommunfullmäktiges ledamöter och ersättare. Jag anser därmed inte heller att kommunens försvar för agerandet är godtagbart. Jag har heller inte under mina sex år i Kristinehamns kommunfullmäktige sett något av denna omtalade tioåriga tradition och kan inte se att beredningen av detta ärende skulle vara ett bevis för att en sådan tradition skulle existera. Om det dock är så att liknande brev med hänvisning till skrivningar ur kommunallagens kapitel 6 var vanliga under de fyra år innan jag kom in i kommunfullmäktige, dvs under1998 – 2002, så har ännu ingen kunnat prestera ett bevis på att så är fallet. Det mesta tyder sålunda på att det är i just detta ärende man valt att hänvisa till kommunallagens kapitel 6, §§ 24 och 25, främst punkterna 1, 2, 4 och 5. Det skäl kommunen anför som bakgrund, nämligen ”en rädsla att inte rubba förtroendet av opartiskhet i samband med förtroendeuppdraget”, kan ifrågasättas. Dels för att det som sagt rör en skrivning i kap 6, § 25, punkt 5, dels för att det är många frågor som dryftats i kommunfullmäktige där opartiskhet kan ifrågasättas utan att det för den skull hänvisats till kap 6 eller ledamöter och ersättare pekats ut som ”definitivt jäviga i ärendet” (citat ur det mail kanslichefen skickade ut två dagar före kommunfullmäktige) och andra uppmanats lämna salen. Med anledning av det ovan anförda vidhåller jag min uppfattning att ärendet inte har tillkommit i laga ordning.
Med vänlig hälsning Elisabeth Holmstrand Gustafsson Gruppledare och KF-ledamot för Miljöpartiet de Gröna i Kristinehamn
1(2) ELISABETH HOLMSTRAND GUSTAFSSON ÖVERKLAGANDE Värmlands Säby Gård 681 92 681 92 KRISTINEHAMN 2007-05-30 Tel bostad: 0551 – 101 66 Tel arbete: 054 – 700 24 14 E-post: elisabeth.gustafsson@mp.se
Länsstyrelsen i Värmlands län samt
681 84 KRISTINEHAMN
Detaljplan för Sunneberg, Ks § 75, ärende nr 1 Kommunfullmäktige 2007-04-26
Jag överklagar beslutet i ovanstående ärende av följande skäl: Inför kommunfullmäktigemötet den 26 april fick jag samt elva personer till (kommunalråd, gruppledare, KF:s ordförande och ev någon mer) den 24 april, dvs två dagar innan, ett mail från Bo Wennström, kanslichef, som rörde jävsfrågan.
Det är såvitt jag kan minnas första
gången jag i egenskap av gruppledare fått något sådant brev sedan jag började
som ledamot och gruppledare i Kristinehamns kommunfullmäktige i november 2001.
Det bifogade brevet lydde som följer: ” Sakägare Sunneberg Lars Aleniusson (siv) Elsie-Marie Arvidsson (m) Ulf Athlei (siv) Bo Arvidsson (m) Jasim Kamber (v)
Ovanstående är definitivt jäviga i ärendet. I övrigt kan det finnas andra ledamöter/ersättare som är jäviga om de har någon närstående som ingår i sakägarekretsen. Vidare föreligger jäv om någon fört talan som ombud eller biträtt någon sakägare. Slutligen föreligger jäv om det i övrigt finns någon omständighet som kan rubba förtroendet till han/hennes opartiskhet i ärendet.” Bo Wennström har dock både i ovan citerad skrivelse samt inför ärendets beredning i fullmäktige både citerat och använt sig av Kommunallagens kap 6, som gäller Styrelsen och övriga nämnde, närmare bestämt § 25, punkt 1, 2, 4 och 5 och inte kapitel 5, som gäller Fullmäktige. 2(2) ELISABETH HOLMSTRAND GUSTAFSSON ÖVERKLAGANDE Värmlands Säby Gård 681 92 681 92 KRISTINEHAMN 2007-05-30 Tel bostad: 0551 – 101 66 Tel arbete: 054 – 700 24 14 E-post: elisabeth.gustafsson@mp.se
Jag anser därmed att, i och med att kanslichefen i skrivelsen inför fullmäktige skriftligen, samt inför ärendets beredning muntligen, hänvisat till samt citerat de strängare skrivningarna i kommunallagens kap 6, beslutet i ärendet inte kan anses ha tillkommit i laga ordning och begär därmed att beslutet förklaras ogiltigt. Skrivelsen finns att tillgå och sammanträdet finns inspelat och utlagt på Kristinehamns kommuns hemsida. P g a sjukdom måste jag skicka in denna överklagan via e-post, men bekräftar den genom att underteckna den så snart jag tillfrisknat.
Med vänlig hälsning Elisabeth Holmstrand Gustafsson, Gruppledare och KF-ledamot för Miljöpartiet de Gröna i Kristinehamn
EHG
1(8) ELISABETH HOLMSTRAND GUSTAFSSON ÖVERKLAGANDE Ledamot i Kristinehamns kommunfullmäktige (mp)
2006-02-28 Länsrätten i Värmlands län Länsstyrelsen i Värmlands län
Planprogram Sunneberg, Dnr 05:133, beslut i Kristinehamns kommunfullmäktige 060126 (4 bilagor) Jag begär härmed att beslut i ovan rubricerade ärende, nämligen beslutet att bifalla kommunstyrelsens förslag, med anledning av de omständigheter som anges i mitt överklagande, prövas och att beslutet enligt 29 § kommunallagen under prövotiden inte skall gälla (inhiberas) samt att beslutet i kommunfullmäktige att bifalla kommunstyrelsens förslag den 060126 upphävs. Det aktuella beslutets lydelse är: ”Kommunfullmäktige godkänner av miljö- och byggnadsnämnden upprättatplanprogram för etablering av ett ungdomshem inom Sunnebergsområdet. Det kommande detaljplanearbetet skall särskilt beakta att delar av området även i framtiden skall fungera för tätortsnära rekreation.”
Bakgrund Eftersom Sunnebergsområdet är utlagt som bostadsområde i gällande översiktsplan och som skogsområde i förslag till ny översiktsplan, föreslogs att en programhandling skulle upprättas. Eftersom etableringen inte är förenlig med gällande översiktsplan fördes programmet till kommunfullmäktige för godkännande. I Lars Nilssons skrivelse till Kommunstyrelsen den 27 december 2005 (bilaga1) ”Planprogram Sunneberg”, redogörs bl a för bakgrunden; att Statens institutionsstyrelse (SIS) som en följd av regementsnedläggningen skall etablera ett ungdomshem i Kristinehamn. Han skriver att kommunkontoret, Miljö- och stadsbyggnadsförvaltningen och Tekniska förvaltningen under sommaren 2005 tillsammans med SIS inventerat och studerat ett antal lokaliseringsalternativ och att ”Med beaktande av de önskemål som SIS har för att kunna bedriva en ändamålsenlig verksamhet befanns en lokalisering till den skogsklädda delen av Sunnebergsområdet som lämpligast. ” Han skriver vidare ”Eftersom lokaliseringen inte bedömdes utgöra ett större intrång i pågående markanvändning än vad som kan accepteras, föreslog kommunkontoret att markens lämplighet skulle prövas genom detaljplan enligt plan- och bygglagen.” 2(8) ELISABETH HOLMSTRAND GUSTAFSSON ÖVERKLAGANDE Ledamot i Kristinehamns kommunfullmäktige (mp) 2006-02-28
I avsnittet Samrådsredogörelse skriver Lars Nilsson ”De skogs- och grönområden som omger tätorten har alla ett värde för närboende och en del även för fler än enbart närboende. Sunnebergsområdet utgör här inget undantag. Det är därför viktigt att betona att etableringen inte avses eliminera Sunnebergsområdets funktion som tätortsnära rekreationsområde.” Han skriver vidare ”En MKB skall bland annat innehålla ’en redovisning av alternativa platser, om sådana är möjliga, samt alternativa utformningar tillsammans med en motivering varför ett visst alternativ har valts, dels en beskrivning av konsekvenserna av att verksamheten eller åtgärden inte kommer till stånd.’ Som en förberedelse för detaljplanearbetet har därför en beskrivning genomförts av de områden som varit aktuella när lokaliseringsförslaget arbetats fram. Beskrivningen kan också ha ett värde vid kommunfullmäktiges behandling av planprogrammet och biläggs därför till övrigt
beslutsunderlag. I samband med upprättande av en MKB kommer beskrivningen att
kompletteras med det underlag som krävs.” Slutligen skriver Lars Nilsson: ”Kommunstyrelsen föreslår kommunfullmäktige att godkänna av Miljö- och byggnadsnämnden upprättat planprogram för etablering av ett ungdomshem inom Sunnebergsområdet. Det kommande detaljplanearbetet skall särskilt beakta att delar av området även i framtiden skall fungera som tätortsnära rekreation.” Lokaliseringsprövningen Inför Kommunfullmäktigemötet den 26 januari hade en lokaliseringsutredning gjorts; ”Beskrivning av alternativa lägen för Nytt ungdomshem i Kristinehamn, Kristinehamns kommun WSP Samhällsbyggnad 2005-12-21” (bilaga 2), vilken förelagts kommunfullmäktigeledamöterna. I detta finns en hel del vilseledande information, men bland den mest flagranta är att
De f d övningsfälten med stora skogsområden, motionsslingor etc, som under året till stor del kommer att hamna i kommunal ägo och där ett av de ca 10 naturområden som ingår i området vart och ett enligt uppgift är lika stort som det nu aktuella Sunnebergsområdet, har m a o ej inkluderats i begreppet ”A9”, vilket också tydliggörs på sid 12 – 15.
3(8) ELISABETH HOLMSTRAND GUSTAFSSON ÖVERKLAGANDE Ledamot i Kristinehamns kommunfullmäktige (mp) 2006-02-28
På en rak fråga till kommunstyrelsens ordförande under debatten i kommunfullmäktige varför inte övningsfälten inkluderats i lokaliseringsutredningen, gavs svaret att det fanns andra planer för detta område, men att dessa planer inte är offentliga.
Läser man vad SIS skrivit på sin hemsida, kan man komma fram till slutsatsen att ovanstående är vilseledande och dessutom felaktigt. Här skriver man nämligen klart och tydligt att den planerade institutionen är ett LSU-hem, vilket ovanstående institutioner, som man benämner ”liknande anläggningar” inte är. I augusti 2005 skriver SiS följande på hemsidan:
”Hög säkerhet på ny institution Den institution som ska byggas i Kristinehamn och som ingår i regeringens satsning på ersättningsjobb enligt försvarsöverenskommelsen, kommer att ha 5 – 10 LSU-platser med mycket hög säkerhet. Institutionen ska ha sammanlagt 35 – 40 platser. Att denna institution byggs betyder inte att någon annan SiS-institution kommer att läggas ner, förklarade Per Wallin. Andra förslag för att höja säkerheten som kan övervägas är ökad användning av ID-kontroller, ökad kontroll av besökare samt användning av fotboja för de LSU-dömda som kommit så långt i vårdkedjan att de får vistas utanför institutionen.” Nedanstående inlägg på SiS hemsida är från oktober 2005:
”SiS bygger nytt i Kristinehamn År 2007 ska de första ungdomarna placeras på den nya LSU-institutionen i Kristinehamn. När bygget är klart ska institutionen ha fem avdelningar, fyra för LSU-dömda pojkar och en för pojkar som omhändertagits enligt LVU. Antalet platser blir 35 – 40. Institutionen kommer att ha omkring 130 anställda.” Båda inläggen står i bjärt kontrast till den skrivning som finns i lokaliseringsutredningen och båda fanns vid tiden för kommunfullmäktigemötet i januari utlagda på SiS hemsida. Av dessa står det klart att det handlar om en LSU-institution, vilket det i nuläget finns sex stycken i Sverige: Johannisberg i Kalix, Sundbo i Fagersta, Klarälvsgården i Forshaga, Bärby i Uppsala, Fagared i Göteborg och Råby i Lund. 4(8)
ELISABETH HOLMSTRAND GUSTAFSSON ÖVERKLAGANDE Ledamot i Kristinehamns kommunfullmäktige (mp) 2006-02-28
Ingen av dessa institutioner, Råby undantaget, finns med i den uppräkning av, citat ” liknande anläggningar och t o m ’tyngre’ institutioner” som nämns i lokaliseringsutredningen som exempel på liknande platser som ligger integrerade i samhället. Mot bakgrund av vilken institution det verkligen är fråga om ter det sig än märkligare att man gjort sig besväret att utreda en t ex plats som KPS; en idag fungerande folkhögskola, där man alltså talar om att ”kvarteret kommer att hägnas in med ett ca 2 m högt staket eller motsvarande mur.” I den slutliga sammanställningen av de sju olika alternativen i utredningen, dvs A9 (alltså kasernområdet), Björkvallen, Gustafsvik, Harberget, KPS, Marieberg, Sunneberg, har man använt en tregradig skala för att sammanfatta lämpligheten med hänsyn till SiS:s vårdkriterier. En fråga som då inställer sig är naturligtvis ’Vårdkriterier för vilka ungdomar’? Tidigare i utredningen har man ju definierat ”liknande anläggningar” på ett sätt som inte alls stämmer överens med SiS presentation enligt ovan på sin hemsida. De hem man tagit som exempel, är nämligen bl a hem / skolor för flickor med allvarliga psykosociala problem och psykiska störningar (Vemyra), behandlingshem för pojkar med allvarliga missbruksproblem (Sirius), LVM-hem för unga kvinnor med narkotika- eller blandmissbruk och svåra psykiska störningar (Lunden) m m. Endast ett hem av dem som anges vara ”liknande anläggningar” uppges i SiS verksamhetsplan för 2005 också ha LSU-platser, nämligen Råby, där Åsbogården/ Rönnebergagården har 8 platser för LSU-dömda pojkar.
Sunnebergs lämplighet? Enligt sammanfattningen i lokaliseringsutredningen, bedöms Sunneberg vara det mest lämpliga området och Marieberg det näst lämpligaste. Man skriver bl a: ”Det bedöms vara relativt lätt att exploatera. [….] Påverkan på landskapsbilden blir liten.” Hur man
kommit fram till det sista förtäljs inte. Inte heller hur påverkan blir för de
människor som idag använder det relativt lilla området som sitt
rekreationsområde.
Här handlar det, till skillnad mot vad fallet är i WSP-utredningen, om översyn av säkerheten vid ”de institutioner som har uppdraget att vårda och behandla elever som dömts till sluten ungdomsvård”, dvs de sex existerande LSU-institutionerna. Här
skrivs bl a angående avdelningar med extra hög säkerhet (det som enligt vad SiS
meddelat på sin hemsida planeras i Kristinehamn):
5(8)
ELISABETH HOLMSTRAND GUSTAFSSON ÖVERKLAGANDE Ledamot i Kristinehamns kommunfullmäktige (mp) 2006-02-28
”Det tycks dock finnas en övertygelse om att en handfull elever är sådana att de inte kan hanteras även på låsta mottagningsavdelningar utan att särskilda åtgärder vidtas. Till denna elevkategori hör några av de elever som genomfört dramatiska avvikningar under senare tid […..] Att samla dessa ungdomar i en särskild avdelning skull enligt min mening vara negativt. Att under ofta långa tider befinna sig i en sådan grupp måste vara negativt, vården av dessa elever skulle ställa utomordentligt höga krav på personalen, säkerhetsåtgärderna i en sådan avdelning skulle behöva vara ytterligt rigida, de elever som placeras i en sådan avdelning skulle ytterligare befästa sin kriminalitetsidentitet och behöva uppfylla farlighetsförväntningarna. Enligt min mening är det en bättre lösning att sprida dessa elever vilket skulle kunna göras om vården inrättades i enlighet med förslaget om vårdkedjor.” I utredningen om de sex existerande LSU-institutionerna betonas också förstärkning av yttre skalskydd i form av stängsel eller murar för att förhindra inbrytningar, att de slutna avdelningar som inte har rastgårdar bör förses med sådana etc. Man skriver också att ”Optimalt finns denna vårdkedja i relativ närhet av elevens hemort så att utslussningen kan underlättas. Eftersom merparten av elever kommer från storstäderna bör också institutionerna finnas i de regioner som eleverna huvudsakligen kommer från.” Sist skriver man att vid uppföljningar har kunnat konstateras att mindre än hälften av de ungdomar som placerats hos SiS har genomgått en kvalificerad utredning samt att utvecklingen av instrument för riskanalyser på kort sikt bör intensifieras. Med så många osäkerhetsfaktorer vad gäller vilken institution som verkligen kommer att placeras i Kristinehamn, måste det vara utomordentligt svårt att göra en adekvat bedömning lik den som gjordes i WSP-rapporten angående påverkan på landskapsbilden. Hur människor som idag utnyttjar det tilltänkta området för tätortsnära rekreation påverkas av en placering av ungdomshemmet i Sunneberg, finns det ingen bedömning av alls i rapporten.
Allmänna hänsynsregler På kommunfullmäktigemötet den 26 januari hävdade Miljö- och byggnadsnämndens ordförande att Miljöbalkens allmänna hänsynsregler inte är tillämpliga i ett ärende som detta, utan att det är plan- och bygglagen som gäller. Den allmänna hänsynsregel som ligger närmast till hands att hänvisa till är den s k lokaliseringsregeln i MB kap 2, § 4: ”För verksamheter och åtgärder som tar i anspråk mark- eller vattenområden annat än helt tillfälligt skall en sådan plats väljas som är lämplig med hänsyn till 1 kap 1 §, 3 kap och 4 kap. För all verksamhet och alla åtgärder skall en sådan plats väljas att ändamålet kan uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön.”
6(8) ELISABETH HOLMSTRAND GUSTAFSSON ÖVERKLAGANDE Ledamot i Kristinehamns kommunfullmäktige (mp) 2006-02-28
1 kap 1 § är vad som brukar kallas Miljöbalkens portalparagraf, och där står”Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl. Miljöbalken skall tillämpas så att
Departementsrådet Stefan Rubenson, som ledde arbetet med den nya miljöbalken, skriver i sina kommentarer till hur hänsynsreglerna skall tillämpas följande: ”Utgångspunkten för miljöbalkens generella hänsynsregler är alltså att samma regler bör gälla oavsett om företaget är fastighetsanknutet eller tillhör en annan sektor, som t ex transportsektorn. Avvägningen hur mycket som kan accepteras av ett företags påverkan på omgivningen blir naturligtvis alltid beroende på vilka risker som är förknippade med aktiviteten i fråga. [……] De allmänna hänsynsreglerna, 2 kap, har den grundläggande innebörden att det är en skyldighet för den som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd som märkbart kan påverka omgivningen att ha den kunskap och vidta de skyddsåtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att hindra eller motverka olägenhet eller skada på människors hälsa eller miljön på grund av verksamheten eller anläggningen som sådan. […..]” Angående de allmänna hänsynsreglernas tillämpningsområde skriver han: ”Miljöbalken gäller i stort sett alla företag som riskerar att orsaka olägenhet eller skada på människors hälsa eller miljön. Som framgått av den tidigare framställningen sammanfaller i stort miljöbalkens tillämpningsområde med hänsynsreglernas tillämpningsområde. Miljöbalkens hänsynsregler gäller alltså även i de fall verksamheten i fråga regleras i annan lag, om inget särskilt undantag har stadgats i miljöbalken. Dessa undantag anges i 1 kap 3 och 7 §§ och gäller arbetsmiljölagen samt i detta sammanhang några perifera frågor i rörledningslagen, väglagen (renhållning inom vissa vägområden) och luftfartslagen (framförande av luftfartyg i överljudsfart och luftfartygs miljövärdighet). Om regler om hänsyn till människors hälsa och miljön återfinns i andra föreskrifter, dvs lagar och förordningar vid sidan av miljöbalken, kan frågan uppkomma vilken bestämmelse som skall gälla. Tolkningen av en fråga där olika författningar reglerar samma område sker med utgångspunkt i s k allmänna lagvalsprinciper. 7(8)
ELISABETH HOLMSTRAND GUSTAFSSON ÖVERKLAGANDE Ledamot i Kristinehamns kommunfullmäktige (mp) 2006-02-28
Enligt dessa principer gäller i första hand att de olika lagstiftningarna anses gälla parallellt, dvs vid sidan av varandra, om inte bestämmelserna är oförenliga. Om så är fallet, måste givetvis en närmare tolkning göras. Då gäller att tolkningen får ske från dels vad bestämmelserna innehåller, dels vilken form författningen har. Med det sistnämnda avses var i den s k normhierarkin bestämmelsen hör hemma. Grundlag anses gälla framför lag som i sin tur skall gälla framför förordningar. Den tolkningsregel som allmänt sett anses gälla när bestämmelser i två olika författningar inte är förenliga, är att de mest detaljerade bestämmelserna i själva sakfrågan skall anses gälla. Detta gäller dock endast så länge som de detaljerade bestämmelserna är förenliga med någon överordnad föreskrift. Normhierarkin har alltså avgörande betydelse. Detta betyder att en förordning, hur detaljrik den än är, inte kan gälla framför en bestämmelse som har meddelats i form av en överordnad författning, dvs genom lag eller grundlag, om innehållet i förordningen är oförenligt med överordnad författning. Lagvalsfrågorna har också ägnats uppmärksamhet i följdlagstiftnings- propositionen. Där har närmare klarlagts hur miljöbalkens hänsynsregler skall gälla. I regel gäller de olika lagarnas hänsynsregler parallellt. Vissa lagar, som t ex PBL och skogsvårdslagstiftningen har redan utbyggda hänsynsregler som alltjämt gäller. I den utsträckning någon av dessa lagar – eller underordnade förordningar som stödjer sig på lagarna – inte reglerar miljöhänsynen i ett visst avseende kommer emellertid balkens regler om hänsyn att gälla i enlighet med det nyss sagda, nämligen att regelverken gäller parallellt, om de inte är oförenliga till sitt innehåll. Förhållandet mellan miljöbalken och skogsvårdslagen följer denna linje och kommenteras särskilt i följdlagstiftningspropositionen (s 244 f). För vissa lagar som rör markanvändning, t ex väglagen och banlagen, har lagvalskonflikten undvikits genom att där har införts bestämmelser som stadgar att miljöbalkens hänsynsregler gäller för de båda lagarnas tillämpningsområden.”
Om Lokaliseringsregeln och dess förhållande till PBL skriver Stefan Rubenson: ”Även om miljöbalkens lokaliseringsregel inte är knuten till PBL har den inflytande över den kommunala planeringen. Den planeringen innefattar också överväganden som rör miljön, men planläggningen av ett område sker normalt på ett tidigt stadium, och de verksamheter som skall rymmas inom planen kanske ännu inte är kända. Även om så är fallet är effekterna av verksamheterna ofta inte utredda vid planläggningen, varför direkt miljörelaterade frågor i form av begränsningar för verksamheten hamnar utanför planmyndigheternas överväganden. Det bör dock observeras att tillstånd enligt miljöbalkens 16 kap 4 §*) .inte får meddelas i strid mot en detaljplan eller områdesplan, medan att å andra sidan en antagen plan eller ett beviljat bygglov inte hindrar miljödomstolen eller en miljömyndighet från att göra en självständig prövning av lokaliseringen. *) ’Tillstånd eller dispens får inte meddelas i strid mot detaljplan eller områdesbestämmelse enligt plan- och bygglagen (1987:10). Mindre avvikelser får dock göras om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas 8(8)
ELISABETH HOLMSTRAND GUSTAFSSON ÖVERKLAGANDE Ledamot i Kristinehamns kommunfullmäktige (mp) 2006-02-28 Lokaliseringsregeln i 2 kap 4 § får naturligtvis störst betydelse när en plats skall väljas för en ännu inte påbörjad verksamhet som medför miljöpåverkan. […..]” Jag vill slutligen hänvisa till Plan- och bygglagens 1 kap 5 § som säger ”Vid prövning av frågor enligt denna lag skall både allmänna och enskilda intressen beaktas, om inte annat är särskilt föreskrivet.” Med anledning av vad som ovan anförs, anser jag inte att ärendet beretts tillräckligt för att utgöra ett tillräckligt underlag för kommunfullmäktige att den 26 januari 2006 ta ställning till. Om ni bedömer att detta ärende är ett förvaltningsbesvär, ber jag er göra en prövning enligt förvaltningslagen och istället för att göra en laglighetsprövning då istället göra en förvaltningsprövning.
Med vänlig hälsning Elisabeth Holmstrand Gustafsson Kommunfullmäktigeledamot för Miljöpartiet de Gröna i Kristinehamn
Bifogas separat Planprogram Sunneberg SiS utredning om säkerhet vid särskilda ungdomshem WSP-utredningen Yttrande från Miljöpartiet de Gröna
EHG
1(4) MILJÖPARTIET DE GRÖNA YTTRANDE I KRISTINEHAMN
2005-10-31 Kristinehamns kommun Kommunstyrelsen
Placering av ungdomshem i Sunneberg Sveriges Riksdag antog 1999 femton nationella miljökvalitetsmål. De femton miljömålen är i sin tur nedbrutna i delmål. När Miljömålsrådet lämnade över sin fördjupade utvärdering till regeringen i februari 2004 föreslog rådet en rad åtgärder och konstaterade bl a att det är viktigt att tillämpningen av miljöbalken och plan- och bygglagen ansluter till miljömålen i ökad omfattning.
Regionala miljömål finns idag antagna
av alla länsstyrelser och skogsvårdsstyrelser. Flertalet länsstyrelser har också
tagit fram åtgärdsprogram kopplade till de regionala miljömålen. Några län har
låtit sina styrelser anta åtgärdsprogrammen medan åtgärdsprogrammen i andra fall
mer har karaktären av internt handlingsprogram. Flera län har tolkat läget som
att de enbart kan ta beslut om exempel på åtgärder och att kommunerna och andra
aktörer själva får ta beslut om precis vilka åtgärder som ska vidtas. Regional
uppföljning är en viktig uppgift för länsstyrelser och skogsvårdsstyrelser och
på miljömålsportalen
www.miljomal.nu
finns ett 70-tal indikatorer. Arbete pågår med att ta fram indikatorer även för
lokala behov.
I Utdrag ur Miljömålsrådets
årsrapport Miljömålen – för barnens skull! De Facto 2005, framgår bl a vad
gäller att Miljökvalitetsmål 12, ”Levande skogar”, ska vara uppnått 2020, dvs målet att till skogens och skogsmarkens värde för biologisk produktion skall skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras samt kulturmiljövärden och sociala värden värnas.
Här konstateras att åtgärder för att
utveckla och tydliggöra skogens sociala värden, bl a tätortsnära skog, har
påbörjats och bör kunna ge goda resultat. Några av åtgärderna för att uppnå
målen är att öka resurserna för naturreservat, biotopskydd och naturvårdsavtal,
undvika skador på fasta fornlämningar och övriga värdefulla kulturlämningar i
skogen samt att utveckla och initiera insatser för att lyfta fram skogens
sociala värden. 2(4) MILJÖPARTIET DE GRÖNA YTTRANDE I KRISTINEHAMN 2005-10-31
Delmål 3, som skall vara uppfyllt 2010, innebär att skogsmarken skall brukas på sådant sätt att fornlämningar inte skadas och så att skador på övriga kända värdefulla kulturlämningar är försumbara senast år 2010. Miljökvalitetsmål 13, ”Ett rikt odlingslandskap”, dvs att odlingslandskapets och jordbruksmarkens värde för biologisk produktion och livsmedelsproduktion skall skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden och kulturmiljövärdena bevaras och stärks, har som delmål 1 att samtliga ängs- och betesmarker senast år 2010 skall bevaras och skötas på ett sätt som bevarar deras värden. Arealen hävdad ängsmark skall utökas med minst 5 000 ha och arealen hävdad betesmark av de mest hotade typerna skall utökas med minst 13 000 ha år 2010.
Delmål 2 innebär att mängden
småbiotoper i odlingslandskapet skall bevaras i minst dagens omfattning i hela
landet. Senast till år 2005 skall en strategi finnas för hur mängden småbiotoper
i slättbygden skall kunna öka. Miljökvalitetsmål 15, ”God bebyggd miljö”; säger att städer, tätorter och annan bebyggelse skall utgöra en god och hälsosam livsmiljö samt medverka till en god regional miljö, natur- och kulturvärden skall tas tillvara och utvecklas, byggnader och anläggningar skall lokaliseras och utformas på ett miljöanpassat sätt och så att en långsiktigt god hushållning med mark, vatten och andra resurser främjas. Det påpekas att kommuner och länsstyrelser är viktiga aktörer för måluppfyllelse och att av kommunerna 27 % har gjort egna preciseringar av miljömålet, t ex i form av lokala miljömål. I länsstyrelsernas regionaliseringar har ambitionsnivån ofta höjts, men några frågeställningar har strukits av flera län. Många länsstyrelser breddar perspektivet på målet och lyfter in aspekter som människors hälsa, tillgänglighet och trygghet i en god bebyggd miljö. Frågan är om detta är invägt i Värmlands län. Bristande resurser särskilt i mindre kommuner, skriver man, bidrar dock till att det är osäkert till om målet nås. Delmål 1 innebär att senast år 2010 skall fysisk planering och samhällsbyggande grundas på program och strategier för bl a hur kulturhistoriska och estetiska värden skall tas till vara och utvecklas, hur grön- och vattenområden i tätorter och tätortsnära områden skall bevaras och utvecklas och andelen hårdgjord yta inte ökas. Delmål 2 innebär att den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen senast år 2010 skall vara identifierad och ett program finnas för skydd av dess värden. Samtidigt skall minst 25 % av den värdefulla bebyggelsen vara långsiktigt skyddad.
3(4) MILJÖPARTIET DE GRÖNA YTTRANDE I KRISTINEHAMN 2005-10
Delmål 3 innebär att antalet människor som utsätts för trafikbullerstörningar överstigande de riktvärden som riksdagen ställt sig bakom för buller i bostäder skall ha minskat med 5 % till år 2010 jämfört med år 1998. I skrivelsen Synpunkter på planförslag för Sunneberg riktad till Miljö- och Stadsbyggnadsförvaltningen i Kristinehamn hänvisar ett antal sakägare bl a till skrivningar i Miljöbalken. Man kräver också redovisning av den skriftliga utvärderingen av olika placeringsalternativ och undrar hur utvärderingen har gått till, hur kriterierna vägts mot varandra och vilken placering enligt denna utvärdering som bedömts som näst bäst. Man menar vidare att de bestämmelser som reglerar denna typ av etablering fastlägger att flera placeringar ska utredas parallellt. Man tar även upp trafiken och att nedhuggning av skog troligen kommer att öka vägbullret för de boende och vill även veta hur man kommit fram till slutsatsen att trafiktillskottet via infartsvägen från Karlagatan får ses som marginellt. Man menar också att Sunnebergsområdet är av stort värde för vår stad: ”Här finns orörd natur med rådjur, harar och fåglar, ett öppet landskap med kor som betar och en gammal grusväg där hundar rastas och många cyklar och promenerar. Ett område som i dagens samhälle blir allt ovanligare men samtidigt allt värdefullare.” Man påpekar att det inte går att finna någon utredning gjord av Kristinehamns kommun av just Sunnebergsområdet och att detta bör göras innan detta område förändras till oigenkännlighet, då denna miljö aldrig kan återskapas och därför nu riskeras gå förlorad för all framtid. ”Även kulturmiljöer bör skyddas och detta område kan visa sig vara viktigt att bevara både som nyckelobjekt och som kulturmiljö.” […..]”De åkrar som än idag kan ses inom Sunnebergsområdet har varit i bruk sedan 1600-talet och är den sista kvarlevan av det öppna jordbrukslandskap som även hembygdsgårdens kvarn härstammar ifrån. Detta representerar därför många Kristinehamnares rötter. Det kan därför ses som lika berättigat att bevara detta område som att bevara den tillhörande kvarnen. Istället för att förstöra detta område; satsa på denna miljö!” De synpunkter som ges och de frågor som reses i sakägarnas skrivelse är relevanta och bör även beaktas i ljuset av kommunens ansvar för uppfyllelsen av de nationella miljökvalitetsmålen; dvs tas på största allvar och vägas in i beslutet om placering av ungdomshemmet. De bör tillmätas samma vikt som SIS bedömning av hur passande läget är för en etablering av ungdomshemmet i just Sunneberg.
4(4) MILJÖPARTIET DE GRÖNA YTTRANDE I KRISTINEHAMN
2005-10-31 Enligt Miljöpartiet är Sunnebergsområdet ett synnerligen bevarandevärt rekreationsområde med en unik stadsnära skogs-, natur- och kulturmiljö med stor betydelse inte minst för barnen i området, för naturförskolan Kråkan och andra besökare och användare. Vi ansluter oss därmed till sakägarnas synpunkter när det gäller detta områdes stora natur- och kulturvärde och menar att etableringen i Sunneberg måste omprövas och andra alternativ utredas parallellt. För övrigt är vår önskan och förhoppning att en etablering av ett ungdomshem i Kristinehamn skall bli en lyckosam satsning, med en uppslutning av kristinehamnarna som leder till ett önskvärt resultat. Likväl tycker vi också att sakägarnas frågeställning huruvida kommunen utvecklat en handlingsplan för utslussning i samhället är relevant. En sådan torde vara av största betydelse för resultatet av en etablering i Kristinehamn och för en positiv utslussning i livet för de placerade ungdomarna.
MILJÖPARTIET DE GRÖNA I KRISTINEHAMN Elisabeth Holmstrand Gustafsson språkrör
|
