Välkommen till mitt eget speakers corner. Här kommer jag att ostört publicera mina egna tankar och anekdoter kring travet och livet som travhästägare. Istället för att sprida en massa meningslöst gnäll, skall jag då och då försöka föra fram mer eller mindre vilda idéer om hur travet kan utvecklas. Du får gärna kommentera och spinna vidare på mina idéer genom att skicka ett mail. 

Klicka på en rubrik för att komma till funderingen.

Travbanorna - en resurs som borde utnyttjas bättre.

Travets vardag - en resa mellan glädje och förtvivlan.

Satsa inte på att få fler förstagångsbesökare till travet.

Har Jägersro läst mina funderingar?

Årets Kriterieauktion - gick det verkligen så bra?

Gör ATG ett marknadsstrategiskt misstag?

Travets hästhållning, en förebild för andra?

Utveckla V3-spelet!

En 4 år lång december!

Travbanorna - en resurs som borde utnyttjas bättre.

Som tema för min första fundering väljer jag våra travbanor runt om i landet. Jag menar att dessa skulle kunna utnyttjas på ett mycket bättre sätt än vad som nu sker. Om man skulle använda sig av det fikonspråk som används inom företagsekonomisk litteratur, så skulle banorna kallas för travets viktigaste kontaktytor. Med detta menas att banorna utgör en naturlig plats för människor som på något sätt vill komma i kontakt med travet och hästarna. På senare år så verkar det som att internet och spelbutiker skall vara dessa kontaktytor. Riskerna med detta är uppenbara. När jag besökte The Red Mile i Lexington för några år sedan möttes jag av en skrämmande syn. Tävlingsdagarna före Kentucky Futurity-finalen var lika välbesökta som en fredagskväll i februari på Kalmartravet! När väl sedan den stora dagen kom, kryddad med Moni Makers fantastiska uppvisning i sitt sista framträdande, växte publikskaran till en omfattning som inte ens skulle imponera på en vanlig tisdag på Jägersro! Trots detta stod det att läsa i fackpressen att publiken strömmat tillbaka till The Red Mile jämfört med föregående år.

Låt oss slippa se en sådan utveckling i Sverige. Vad kan då göras för att motverka denna avfolkning av travet? Min vision är att banorna skulle kunna vara en levande, intressant, vacker och lockande plats året runt och inte bara på tävlingsdagarna. Genom att skapa en sådan miljö på de redan existerande anläggningarna, skulle det vara mycket lättare att väcka och utveckla människors intresse för travSPORTEN och därmed också spelet. Vi kanske skulle vända våra blickar mot andra typer av anläggningar eller platser där det finns gott om folk veckorna igenom? Vad finns på dessa ställen som även skulle kunna finnas på en travbana? Genom att komplettera banorna med olika verksamheter, som mycket väl skulle kunna vara inkomstgenererande i sig, skulle det kanske gå att skapa en levande och folkrik miljö. Vilka verksamheter det skulle kunna vara, varierar givetvis från bana till bana, beroende på de lokala förutsättningarna.

För att få fart på fantasin, så kan vi kan vi tänka på en travbana utan trav! Vad har vi då? Jo vi har ett ställe med stora parkeringsplatser, ofta relativt centralt placerat i de olika orterna, existerande restauranger med fullständiga rättigheter, pubar, kiosker, gatukök, en miljö där vackra hästar springer omkring, bitvis vackra grönområden (de enda områden som folk inte får vistas i! d.v.s. innerplan), relativt stora öppna ytor både utomhus och under tak, stor läktarkapacitet, toalettkapacitet för många besökare (dock ofta i halvsnuskigt skick) m.m. Nog sjutton finns det tillgångar som skulle kunna utnyttjas under hela veckan. Om det som saknas är butiker, artistuppträden, mässor, utställningar, utbildningsverksamhet eller annat, är upp till var och en att fundera på, men nog fasen skulle det gå.

Själv går jag och bär på ett antal idéer om verksamheter som skulle passa utmärkt på en travbana. Men dessa idéer samt tankar på vad som skulle kunna göras för den redan travintresserade publiken, ber jag att få återkomma till i senare inlägg.

På återseende.
Travmassören

2002-06-14

Travets vardag - en resa mellan glädje och förtvivlan

Varför håller inte fler på med trav? Varför håller man på med trav? Under den gångna veckan har dessa frågor avlöst varandra. Som alla hästägare vet så är travet inte en förutsägbar hobby för de trygghetssökande, utan en nervpåfrestande högdramatisk resa mellan glädje och förtvivlan.

Full av förväntan åkte jag till Kalmars V75-tävlingar söndagen efter midsommardagen, nu skulle jag för en gångs skull vinna på spelet. Det tog givetvis inte många lopp innan denna naiva villfarelse raderades ut och mungiporna föll i takt med regnet, ett regn som förvandlade banan till ett sörjigt inferno När både V/P- och V75-bongarna slitits till konfetti, kom tanken - varför håller man på med trav? Mitt i bedrövelsen stöter jag på tränaren till min treåring, en treåring som gjort sitt yttersta för att bättra på tillväxten av de grå tinningarnas charm. Ja, egentligen är det inte hon, utan hästen som gav henne en spark på vänster carpalled under unghästträningen på Irland, samt en slarvigt utförd operation. En enda spark som resulterat i två operationer och minst ett års träningsbortfall. Tjenare Rolf, hur är läget utropar han glatt. Du, din treåring börjar gå bättre och bättre, hon är nog inte så tokig. Menar du det! Med ens är regnmolnen som bortblåste livet leker och man ser framtiden med förblindade ögon. Oj vad det är roligt med trav, varför att det inte är fler som håller på med det? Dagen är räddad och man kan se fram emot veckan som börjar med tre intensiva och långa massagedagar.

Måndagen kommer, bl.a. med ett besök på kliniken med det delägda fyraåriga stoet som dragits med en gaffelbandsskada sedan november. Svullnaden som förflyttat sig till de nedre delarna vill inte släppa. Ultraljudet visar att vi kan se fram emot ytterligare ett antal månaders tävlingsfrånvaro - hon har fått ännu en skada på samma gaffelband! Ånej - varför håller man på med trav? Det är bara att bita i det sura äpplet och ta nya tag. För nya tag kommer det och det redan på onsdagskvällen, Tyburn Tree skall ju starta i Sverigeloppet. Tänk att det kan vara så spännande att följa en häst som man inte äger, utan bara masserar. Jag hinner hem i lagom tid för att se semifinalen. Starten går och Tyburn Tree får osannolika trafikstörningar på vägen, men lyckas efter en fantomspurt runda alla utom två konkurrenter. Hunden, som ägnat sig åt ett patetiskt försök till skönhetssömn, spärrar förskräckt upp ögonen och finner mig stående mitt i vardagsrummet vrålande "KOM IGEN TT". Förnärmad återgår han till det sovande tillståndet, för att några minuter senare bli bryskt uppväckt av en husse som nu inte är vid sina sinnes fulla bruk. Rickard och TT (Tyburn Tree) hade från en position långt bak i fältet, rundat alla utom ledande Digger Crown, och via 1.10,7 sista 800 pressat sig till en klar andraplats i Sverigeloppets final! Åh vad roligt det är med trav, varför är det inte är fler som ägnar sig åt det?

Torsdagen kommer och glädjeruset finns kvar. Nu blir resan till Göteborg ännu roligare. Hela familjen skall nämligen till Liseberg på eftermiddagen och ÅBY på kvällen. För första gången har jag två delägda hästar till start samtidigt. Tänk att få gå upp i vinnarcirkeln två gånger samma kväll! Först ut är det sexåriga stoet, som har en bra chans i loppet (rankad 2:a). På stallbacken berättar skötaren att hon var lugn och fin i värmningen. Nu jäklar är det dags för att göra debut i Åbys vinnarcirkel. Startbilen rullar, pulsen når oanade höjder, bilen släpper fältet och jag vet att vår häst är snabb ut. Men vad i h-vete gör hon, hon galopperar ju direkt, tappar mängder och slutar oplacerad! Jag tänker - varför håller man på med trav? Tillbaka på stallbacken får jag höra att vår 4-årige valack har varit fantastiskt fin i värmningen och att man för första gången skall rycka skorna runt om. Wow, vilket läge, jag vet att han är bättre än raden och att formen är bra samt att skorna skall ryckas. Oddset når, i mitt tycke, osannolika 28 gånger pengarna, livet leker och jag förstår inte varför inte fler håller på med trav. Startbilen börjar rulla och han ligger kloss mot vingens grind nr 6, bilen går in i startkurvan och skymmer hästarna 5 och 6, nu kommer den ur startkurvan och ... spår 6 är tomt? 30 meter efter fältet kommer vårt hopp i full fart i ett försök att få kontakt med fältet, han når fältet strax efter det att bilen släppt fältet och en given plats i främre delen av fältet har bytts ut mot sist i andra spår. Även om han attackerade via tredje spår i sista sväng, gick det givetvis inte att ta in många längder när tempot höjdes. Ännu ett pengalöst lopp, varför håller man på med trav? I stallet fick jag sedan reda på att han rullat över i passgång innan start och kusken var tvungen att ta upp honom för att få honom i rätt gångart. Men därefter hade han känts fin och han fungerade bra utan skor. Det var kul att höra, då finns det ju gott hopp inför nästa start! Vad spännande det skall bli att följa prel-listorna på internet och se när de två skall ut igen, tänk - varför är det inte fler som sysslar med trav?

Travmassören

2002-06-29

Satsa inte på att få fler förstagångsbesökare till travet.

Överallt talas det om att få nya förstagångsbesökare till travbanorna, jag menar att det vore bättre att satsa på att få fler andra-, tredje- fjärde- ... gångsbesökare. Nu under sommarmånaderna har vi vid flera tillfällen upplevt glädjande publiksiffror i samband med bra tävlingar t.ex. sprintermästaren, V-75 i Årjäng och när Scarlet Knight visade upp sig i Eskilstuna. De flesta banor har arrangemang där läktarna och publikplatserna är sprängfyllda. Det finns med andra ord gott om människor som är så intresserade av trav, att de någon gång går och tittar, problemet är att de inte kommer tillbaka tillräckligt ofta. Varje innehavare av en konsumentriktad affärsinrättning, vet att det inte är så svårt att få många besökare en gång, det svåra är att få återbesöken. Att vi har många engångsbesökare borde få varenda varningsklocka att ringa runt om på våra banor. Det höga antalet engångsbesökare kan ju tolkas som att det de upplevde vid sitt besök, inte var av den klassen att de går tillbaka veckan/veckorna efter. Därför borde vi inom travet fokusera mer på det som besökarna upplever, än att fokusera kraft och resurser på nya engångsbesökare - vi behöver kanske se över vår "produkt" innan vi försöker sälja den.

Ett fel som jag tror att många banor gör är att man ser publiken som en homogen grupp. Det man borde göra är att segmentera marknaden. Detta fikonspråk från marknadsföringsteorierna, betyder att man skall dela in marknaden (den totala potentiella publiken) i mindre grupper, som var och en har ett antal gemensamma egenskaper/önskningar. Genom att identifiera dessa olika grupper med olika behov/krav/förväntningar, kan man utforma banarrangemangen så att de passar flera olika grupper. Exempel på publikgrupper med helt olika önskningar är storspelande stamkunder, hästägare, barnfamiljer, allmänt hästintresserade, festsugna ungdomar etc. På banorna skulle man kunna utforma olika lokaliteter, spelinformationer, förtäring, underhållning etc för varje grupp. Gruppen storspelande stamkunder skulle säkert uppskatta om de kunde köpa en plats i ett avskilt rum där tillgången på information var riklig, risken för köer till totoluckan liten och maten hyfsad. Varför inte skapa ett rum med god och fri tillgång till ATG:s hemsida, där informationer om olika lopp och hästar snabbt kan tas fram. Vidare skulle där kunna finnas tillgång till detaljerad stallbacksinformation som andra grupper kanske är helt ointresserade av. Utbudet i TV-monitorerna skulle kunna vara olika i olika delar av publikplatserna, vissa vill definitivt se repriser av hela loppet, t.ex. hästägarna, medan andra hellre ser på annan underhållande information. Själv tycker jag det skulle vara häftigt om man kunde sätta mikrofoner på några kuskar i varje lopp och sända detta som bakgrundsljud över högtalarna på publikplats. Då skulle man kunna uppleva ljudmässigt hur det är inne i fältet, höra kuskarna skrika på varandra och höra hästarnas frustande och hovtramp.

Det viktiga är att alla grupper av besökare kan uppleva att de har det trevligt och givande på travet.

Om man ser allmänt på våra banor så är det vissa saker som jag tror behöver bättras på. Bland dessa finns närheten till hästarna. Det var väl länge sedan hästintresset var lika stort som nu i vårt avlånga land, utnyttja det och få de hästintresserade till banorna. Planera publikplatserna så att man kommer så nära hästar, hästutrustning och hästmiljöer som möjligt. Sorgebarnet här är ju Jägersro, om man undantar den nya defileringsvolten. Här har ju travpubliken inte bara en travbanebredd till hästarna som springer på innerspår, utan också en bred galoppbana som censurerar närhetsupplevelsen. Varför inte släppa fram publiken på galoppbanan under travkvällarna? En riktig dröm vore ju om man kunde anlägga en tunnel under banan och sälja speciella publikbiljetter till innerplan, som ju är den vackraste miljön på en travbana. Tänk att få sitta med en picknickkorg på Solvallas eller Jägersros innerplan en solig sommardag och uppleva hästarnas närhet när de springer runt om en. Alla som varit på Karlshamnstravet vet vad jag menar. Vi borde föra samma diskussion som man gör inom fotbollen, dvs bort med löparbanorna och ge publiken en känsla av närhet till sporten.

Ett annat halvkomiskt sätt att se vad som behöver förbättras på banorna, är kanske att tänka på mannens tre livsstadier (tyvärr är det ju mest män på travet). Det sägs att mannens liv kan delas in i tre stadier.
1. Mannen är mest intresserad av kvinnor.
2. Mannen är mest intresserad av vad han får i sig.
3. Mannen är mest intresserad av vad han får ur sig.
Om detta är sant, borde vi se till att få en jämnare könsfördelning (mer tjejer), se över utbudet av mat och dryck (behövs verkligen) och se till att ha trevliga toaletter (behövs verkligen också på vissa håll). Tänk det skulle kunna bli riktigt trevligt på trav!. Var jag själv befinner mig själv vet jag inte riktigt, men visst händer det väl att jag tittar in i luckorna för att avgöra vilken kö jag skall ställa mig i, samtidigt som jag retar mig över den usla mat som serveras de gatuköksliknande syltor som dominerar på publikplats. Släpp in alla de som serverar mat från världens alla hörn på festivaler runt om i landet, öppna salladsbarer och välsorterade öl- och vinstugor!

Sommarhälsningar

Travmassören

2002-07-20

Har Jägersro läst mina funderingar?

Så har en av travårets höjdpunkter tagit klivet från planeringskalendern till historieböckerna. Årets Derbyhelg blev en soldränkt 3-dagarsupplevelse, som vanligt kryddad med ett besök på Wallmans salonger. Denna kompott av sport, spänning, spel, underhållning och god mat & dryck, kan verkligen rekommenderas. En av nyheterna under årets Derby var att arrangörerna för första gången släppte upp publik på galoppbanan mellan ridhusläktaren och oasen. Under söndagen kunde man sitta där och njuta av närheten till hästarna. Som tur var kom jag och min kompis Per Nilsson (spelexpert på travdags.nu) till Jägers tidigt så vi fick plats närmast banan på de av arrangörerna utställda bänkarna och borden. Jag kan lova att den nya publikplatsen var uppskattad av alla som satt på detta område. Inte vet jag om Jägersroarrangörerna läste min förra fundering där jag föreslog att publiken skulle släppas upp på galoppbanan, strunt samma trevligt var det i alla fall. Nu är det bara att vänta och se när någon bana låter publiken köpa biljetter till innerplan!

Tyvärr så var Derbyhelgen också ännu ett exempel på en företeelse som retar allt fler hästägare. Som hästägare har man enligt hästägarkorten rätt till att fritt besöka den egna banans stallområde, samt övriga banors publikplatser. Alltför många hästägare har erfarenheter av att denna förmån blir den enda återbetalningen på de hundratusentals kronor man årligen stoppar in i travsporten i form av träningsavgifter och hästköp. Det är inte utan att man därför blir smått förbannad när det allt som ofta görs undantag från denna förmån. Så fort arrangörerna har en sportligt sett intressant tävling, beslutar man att gästande hästägare (utan starthäst) skall betala full entréavgift. Är det verkligen meningen att det är hästägarkollektivet som skall klämmas åt ytterligare i jakten på nya intäkter? Gör inte hästägarna tillräckligt stora nettoinbetalningar till sporten? Under lördagens vanliga V75-tävlingar blev det än mer häpnadsväckande då ett "Med Mera-kort" från Coop gav fri entré, medan innehavare av hästägarkort fick betala full avgift! Dessutom kan man ju undra om det inte är rätt så många av de som avlönas av travets olika organisationer, som går in fritt på storloppsdagarna?

Tyvärr så tror jag att allt fler glömmer bort att det faktiskt är hästägarna som tävlar med sina hästar inom Svenskt trav. För att göra detta köper de in tjänster från tränare, kuskar, veterinärer, domare, banpersonal, massörer, hovslagare, administratörer etc., men det är ändå ägarna som tävlar. Kanske är det dags för hästägarna att återta en del av det inflytande som andra har lagt vantarna på?

Hälsningar

Travmassören

02-09-02

Årets Kriterieauktion - gick det verkligen så bra?

Med statistik kan ju allt bevisas. Två veckor har gått sedan årets kriterieauktion avhölls bakom Solvallas stallbacke. I Travronden kunde man veckan efter läsa att "Årets Kriterieauktion kunde bjuda på glädjande siffror - snittet landade på 72 528 kronor och det är 5 046 kronor högre än vid fjolårets auktion!". Tänk vad glada landets uppfödare måste vara när priserna stiger så mycket. Men hur ligger det egentligen till, jämför Travronden inte äpplen med päron? Låt oss studera siffrorna lite närmre.

En viktig skillnad mellan 2001 och 2002 är att i år avhölls två auktioner under hösten (kriterie- och jubileumsauktionen) medan man i fjol sålde alla hästarna under kriteriehelgen. Om man skall jämföra prisutvecklingen mellan de två åren, så måste man väl rimligen jämföra förra årets resultat med det totala resultatet från årets två auktioner? Låt oss därför göra denna jämförelse.

Vi kan därmed fastslå att den för uppfödarna så glädjande prisstegringen inte var 5 046 kr utan endast ca. 600 kr. Jag tvivlar på att uppfödarna känner något större glädjerus över denna snittprisutveckling.

Själv har jag haft möjlighet att följa de två senaste årens auktioner ur säljarens perspektiv, inte som uppfödare utan som medhjälpare. Jag har hjälpt till med att visa upp och springa med Stall Gulls uppfödningar inför hugade spekulanters kritiska ögon. För mig som älskar auktioner i allmänhet så är det kul att jämföra hästauktioner med vanliga antik/konstauktioner. Jag tror att den största skillnaden är att man vid andra auktioner säljer en sak t.ex. en tavla, vilket man inte gör på unghästauktionen. Även om det är hästar som visas upp, så är det förhoppningar som köps. Det är precis som kosmetikafabrikanten sa: "I fabriken gör vi kosmetika men i butiken säljer vi förhoppningar".

En sak som jag tycker är ytters märklig är att under de två åren jag visat upp hästar på auktionerna, så är det endast två spekulanter som lyft och tittat på hästarnas hovar! Är inte hovkvalitén en viktig egenskap hos travaren?

Hälsningar

Travmassören

2002-10-20

Gör ATG ett marknadsstrategiskt misstag?

Som vi alla vet, så utgör spelet en viktig finansieringskälla för travet. Tyvärr så är det allt för många hästägare som tvingas uppleva att det är de som betalar för kalaset. Att öka spelet genom fler och trognare spelkunder är (borde vara) en självklarhet för ATG. Det är därför man med stor förvåning man kan passera ombud efter ombud, som bara är ombud för Svenska spel och inte för ATG. Det samhälle jag själv bor utanför, utgör ett exempel på detta. Vår lokala ICA-handlare har vid upprepade tillfällen ansökt om att få bli ombud för spel på hästar (de är givetvis ombud för Svenska spel) men fått kalla handen från ATG! Det har t.o.m. gjorts namninsamlingslistor som skickats till ATG men utan resultat. Nu kanske ni tror att närmsta samhälle med ATG-ombud ligger runt kröken eller att det är en liten utdöende håla jag bor i, men icke sa nicke. Närmsta totomat är 1,5 mil bort vilket innebär att spelsugna får köra 3 mil för att lämna in en V-75:a, en extra inlämningsavgift på ca. 60 kr! Samhället är tillräckligt stort för att ha bank, livsmedelsbutik, skola t.o.m. årskurs 9, kondis, blomsteraffär, byggmarknad, brandstation, bibliotek, ålderdomshem etc., men inte en enda totomat.

Vilka marknadsstrategiska tankar kan ligga bakom avslagen på ICA-handlarens önskan om att bli ATG-ombud? Varför vill ATG begränsa antalet ombud till ett antal som vida understiger Svenska spels? Borde det inte vara som så, att ett större antal ombud förbättrar förutsättningarna för impulsspel och nyrekrytering av spelkunder? Vid ett flertal tillfällen har jag varit med om att genomresande eller sommargäster kommit in i affären och frågat var de kan lämna in travspelet, och fått som svar att de får köra 1,5 mil åt ett annat håll. Resultatet har naturligtvis blivit att de spelat på något av Svenska spels spel eller sagt att de struntar i att lämna in travspelet. Hur många bofasta impulsspelare eller nya trogna spelare ATG missar vågar jag inte tänka på.

Kan det vara på det viset att ATG vill föra över travspelet från ombud till internet? Om så är fallet, så menar jag att de gör ett gigantiskt strategiskt misstag. ATG har har en position som andra företagare bara kan drömma om, de har en monopolliknande sits när det gäller spel på hästar. Ingen annan får bedriva spel på hästar via butiker eller ombud i Sverige. Den enda hörna av spelplanen som konkurrenter kan komma in på, är det internetbaserade spelet. Och vad gör ATG i denna situation? Jo, de försöker föra över kunderna till just den hörna där konkurrenterna har en chans att ta dem! Tala om hjärnsläpp! Naturligtvis skall ATG satsa allt de kan på ombuden och ge kunderna så liten anledning som möjligt att börja spela via internet. För har man väl tagit klivet över till intenetbaserat spel, så är det mycket lättare att hoppa över till konkurrenterna än om man stannat kvar som ombuds- eller banspelare. Därför skall givetvis ATG välkomna de som vill öppna spelbutiker och stötta samtliga ombud så mycket det går, inte genom etableringshinder utan genom olika spelfrämjande ombudskampanjer. Varför tar man exempelvis inte bort inlämningsavgifterna och låter ombuden få en del av omsättningen genom att sänka vinstutdelningen några tiondels procent? Spelarna förlorar inte på det eftersom kostnaden blir densamma, men man upplever inte att det är en extra kostnad med hästspel jämfört med andra spelformer. Om inlämningsavgifterna försvann skulle en marknaden för utskrivna/reducerade system blomstra och travspelet skulle bli intressantare för en stor grupp spelare.

Hälsningar och önskningar om ett Gott Nytt Travår

Travmassören

2003-01-07

Travets hästhållning, en förebild för andra?

Varför hamnar travsporten ofta i försvarsposition när det gäller frågor om hästhållning och hästskötsel? På något sätt känns det som om travet finner sig i den felaktiga och defensiva rollen som anklagad, trots att det drabbar enskilda oskyldiga travtränare.

Fenomenet aktualiserades för några veckor sedan, då en av mina kunder ringde och berättade en fullständigt absurd historia. Till saken hör att hon är en mycket erfaren hästskötare och bl.a. arbetat hos en av våra verkliga topptränare, vilken dessutom har en mycket intressant syn på hästhållning. Hon berättade att en granne hade klagat på att deras hästar gick utomhus 7 - 8 timmar/dag under vintern och att hästarna inte stod i ett eluppvärmt stall! Givetvis mår hästarna alldeles utmärkt, vilket jag sett vid mina besök, dessutom visar det sig i hästarnas utmärkta tävlingsresultat. Frågan är varför det är travtränaren med utmärkt hästhållning och välmående hästar, som skall behöva känna sig anklagad, få besök av inspektörer och skicka in skriftliga intyg och redogörelser till Jordbruksverket. Grannens hästhållning ifrågasätts däremot inte, trots att hästarna där bara får se vinterhimlen under tiden de leds mellan stallet och det egna ridhuset! Fallet är tyvärr bara ett exempel på att det finns mängder av fördomar spridda om travhästarnas tillstånd, fördomar som hävdar att travarna inte sköts väl. Själv anser jag att verkligheten är den motsatta, d.v.s. att i jämförelse med andra sköts travarna mycket väl.

Vad är det då som är bra med travhästskötseln? Låt mig lyfta fram några exempel:

1. Riklig utevistelse. Hästen är ett djur som är skapat för att gå och beta i stort sett dygnet runt, t.o.m. under natten går fria hästar och betar ca 50% av tiden. Flera funktioner i hästkroppen är därför utvecklade på ett sätt som kräver rörelse (lugnt lufsande) för att fungera på ett riktigt sätt, t.ex. musklerna, lederna, hovarna, blod- och lymfcirkulationen. Därför tar man ju sig för pannan när man hör talas om hästar som inte får gå i hage p.g.a. skaderisker!
2. Stallmiljöerna. Vad det är skönt att komma in i ett travstall och slippa se hästarna upp bundna i spiltor! Som alla vet, är hästen ett flyktdjur som hela tiden vill röra sig och ha koll på omgivningen och dess eventuella faror. Vad är det då för logik att binda upp dem med huvudet in mot en vägg och låta människor och andra hästar gå bakom dem? Till och med de omtalade minkarna och burhönsen kan vända sig, men inte hästarna!
3. Grovfodertillgången. Under en utfodringskurs på Flyinge, framkom det att travarna generellt sett har mycket större tillgång till hö eller annat grovfoder än många andra tävlingshästar. En riklig eller fri tillgång på grovfoder möjliggör ett naturligare ätbeteende som harmonierar med hästens mag-/tarmfunktioner. Det är fastlagt att många av hästens beteendestörningar som t.ex. vävning, krubbitning, boxvandring och tungrullning, ofta är skapade av felaktig utfodring av grovfoder. Därför är det intressant att notera att dessa störningar förekommer i mycket mindre omfattning hos travare än hos andra hästar.

 Jag ser ingen anledning till att travsporten skall acceptera den försvarsposition som dess hästhållning allt för ofta hamnar i. Tvärtom så tycker jag att travet borde bli mer offensivt och ta död på den fördomsflora som får sin näring ur kunskapsbrist. Att öka kunskaperna om hur travhästar sköts och lever, skulle vara en framkomlig väg till att komma ur den eviga försvarspositionen. Ett sätt att öka kunskaperna och förståelsen, kan vara att bjuda in hästintresserade till tränare och banor. Varför inte satsa lite av marknadsföringsbudgeten på detta? Jag föreslår att travsällskapen bjuder in en ridklubb eller annan hästförening per tävlingsdag. Kör ut med buss och hämta de intresserade till en gratis heldag med travhästar. Förmiddagen skulle kunna ägnas åt ett besök på en trevlig tränares gård, där man får se och höra om hästarna träning, skötsel, utfodring etc. Kanske skulle några kunna åka med under ett motionsjobb i en tandemvagn eller annan tvåsitsig vagn. Eftermiddagen skulle därefter kunna innehålla rundvandring på stallbacke, veterinärklinik och övriga delar av en travbaneanläggning. Under kvällen skulle man sedan kunna få följa en starthäst och dess skötare under selningar, värmningar, lopp, dopingprov och skötsel efter loppet. Även om buss, mat och ev. ersättning till guide och tränare skulle kosta några kronor, så tror jag att det skulle vara väl investerade marknadsföringspengar. Vi behöver ju inte bara nya spelare, utan även nya travsportintresserade och färre som tror att våra hästar mår dåligt. 

Travmassören

03-03-25

Utveckla V3-spelet!

De senaste dagarna har det i travronden debatterats Dagens rätts förträfflighet eller förkastlighet. Jag måste erkänna att jag är lite kluven. Fenomenet att dra ihop funktionärer, TV etc. för att köra ett enda lopp strider ju onekligen mot allt grundläggande ekonomiskt tänkande rörande resursutnyttjande. Å andra sida så tycker jag att triospelet som spel har kommit för att stanna. Min fundering är därför att skulle det inte vara smartare att låta triospelet turnera runt på de banor som kör på kvällen (i likhet med dagens dubbel). Trion har ju onekligen funnit sin spelpublik och jag tror inte att den slutar spela för att man flyttar loppen till kvällen, kalla det gärna för kvällens vickning (eller nattamad när den körs på Jägersro). Enda undantaget skulle vara fredagen då lunch-V5 körs, 5 lopp känns ok ur ett resursutnyttjandeperspektiv. Jag är medveten om att det blir en del förlorad TV-tid med mitt förslag och jag måste erkänna att jag inte kan bedöma värdet av denna ur ett PR-perspektiv, men skulle det inte gå att få en 10 minuters kvällssändning med både trion och DD tillsammans istället för dagens två DD-upplopp i TV4?

När det börjar tyna i kassan så är det ju konstigt att man bara fokuserar på att minska kostnaderna, det finns ju en intäktssida också! Det måste finnas mängder av sätt att öka intäkterna till travet, både från spelet och från sidointäkter t.ex. alternativutnyttjande av anläggningar. När det gäller spelet så skulle det kanske vara en idé att satsa på V3-spelet, som idag har en för undanskymd plats, det är ju ett mycket roligt spel som dessutom görs bäst på banan. Mitt förslag är att köra två V3-omgångar per tävlingsdag, en före V5 (lopp 1-3) och efter som nu. Då skulle fler börja lära sig spelet och omsättningen skulle stiga även på V3:an efter V5, dessutom skulle det finnas större anledning till att komma till banan och dessutom redan till lopp 1.

Slutligen måste jag också uppmana alla hästägare och andra som vill att ekonomin skall bli bättre, till att inte bara förvänta sig att andra skall komma med lösningarna. Låt oss alla kavla upp ärmarna och locka in fler till vårt roliga spel. Tänk om 10 000 hästägare kunde locka in en ny bekant, släkting eller jobbarkompis, till att vara med i ett gemensamt V75-system och satsa vardera 100 kr /vecka. Detta skulle innebära en omsättningsökning på 52 miljoner per år samt 10 000 potentiellt nya travintresserade! Själv har jag lockat min mor och min farbror till att spela för 100 kronor per vecka och jag kan lova att intresset har vuxit och bl.a. resulterat i travbanebesök och lite spel även där. Så visst går det bara man vill och försöker, det är ju faktiskt pengar till oss själva vi jagar.

Travmassören

03-08-22

En 4 år lång december!

Minns ni den evigt långa väntan på julafton man som barn upplevde varje decembermånad? Dagarna och veckorna segade sig fram och man tyckte tiden stod stilla. Dagarna fram till julafton räknades varje morgon och kväll, medan man nervöst undrade över vad tomten skulle ha men sig, skulle det bli hårda eller mjuka paket? Minns ni denna oändliga väntetid, då kan ni också förstå hur en hästägare har det under tiden fram till debutloppet. Det enda som skiljer hästägandet från väntan på julafton, är att man som hästägare inte vet när julafton kommer (eller om den överhuvudtaget kommer).

Jag har nu genomlidit en 4 år lång december. På väg hem från kriterieauktionen 1999 bestämde jag mig för att köpa ett årsföl av min kompis Jan Gullberg, Stall Gull. Jag hade varit med honom på auktionen och hjälpt till med att visa två ettåringar som han sålde. Denna natt började en process som har innehållit det mesta ett unghästägande kan erbjuda, lovande rapporter från unghästträningen på Irland, egen bevakning av hur hästar med liknande stam tävlar, resor till Irland, meddelande om sparkskada på carpalleden och efterföljande operation, löften om att allt gick bra med operationen, hästen kommer hem till Sverige, träning med konstanta aktionsproblem på hemmaplan, åtskilliga veterinärundersökningar, omoperation i Helsingborg, fortsatta aktionsproblem, val av hingst för betäckning, mycket masserande och dygnetruntvistelse i stor hage, tendens till travliknande aktion, mer massage, försiktigt positiva träningsrapporter, omfattande muskelbyggande träning, mer massage, provlopp!!!, kvallopp!!!!, fortsatt nervpåfrestande väntan på besked om debut och så äntligen det stora jublet när man ser hästens namn i en startlista. Denna eviga väntan går nu mot sitt slut, ikväll kommer nämligen tomten till Kalmartravet. Frågan är nu om det blir hårda eller mjuka paket.

Nu tror ni kanske att jag ångrar mitt engagemang som medfört denna långa och krokiga väntan? Aldrig i livet, travhästägandet är bland det bästa jag gjort, det gäller bara att förtränga de ekonomiska kunskaper man har.

Travmassören

03-11-07